It's nice to be important, but more important to be nice

När jag var liten hade jag humör som en åskskur. Blev jag lite arg så skrek jag så tårarna sprutade, stampade med fötterna i golvet o smällde i dörrar så att råttorna i källaren emigrerade. Nu på senare dagar har jag faktiskt rätt bra koll på mitt temperament, jag försöker alltid vara glad o trevlig i rätt mån. Jag vet att man inte ska äta upp sin ilska o det gör jag inte heller, men jag försöker låta bli att få det gå ut över oskyldiga personer som råkar vara i närheten. Det är dock en person som alltid hamnat i kläm när jag blivit sur o tvär, o det är min lilla, lilla, lillebror. Den lilla brodern som nu är minst ett huvud längre o säkert mycket starkare än mig.
Idag gick det lite överstyr, jag fick en riktig superknäpp för ingenting gick som jag ville. Så när jag skulle sätta igång Spotify för att greja lite så var det någon som pausade mitt konto. Det är inget ovanligt, jag är ägare till ett premiumkonto som två syskon gärna hjälper till att lyssna på. Detta leder givetvis till att det blir hettade diskussioner och arga ord när "Musiken spelas upp på Flex device - fortsätt/spela här" dyker upp på skärmen. Hade "Spela här" varit en knapp hade den varit tryckt ner till tårna på min telefon.
Nu svävade jag iväg, hursomhelst. När någon idag pausade min musik så tänkte jag att jaja, de brukar ge upp när de ser att jag försöker lyssna. Men det slutade liksom aldrig. Ett ständigt avbrytande av min feelgood-musik som byttes mot körafortiepa-musik kan göra vem som helst tokig. Så jag tröck o tröck på "Spela här" knappen men den som befann sig på andra sidan intranätet gav inte upp. Jag fick ett totalt sammanbrott, blev så arg så tårarna sprutade, mumlade arga ord o hotade nästan sagde person till livet. Efter en bra stund slutade det o fick ett sms av min lillebror som skrev "Haha det var min kompis, sorry".
...
..Ja.. Så var det med det.
Sjukt pin. Fett obror av mig att bli så knäpp för det lilla.
Men det finns många anledningar.
Om man räknar bort alla de vanliga orsaker till att man blir sur, typ lagen om allts jävlighet (som min kollega så fint uttrycker sig) så händer även det (kanske inte så) ovanliga att jag håller på att sluta röka.
Ja, jag vet. Det gör jag ju jämt, jag är ständigt inne i ett rökande som kallas för "håller på att sluta". Men denna gången är det faktiskt på riktigt, har nog aldrig varit så mån om att lägga av som nu.
Så för att ta denna historian till grund o botten- så handlar mitt utbrott på min bror som alltid hamnar i kläm om att han har hamnat i kläm o jag på något sätt får utbrott som inte är till någon större hjälp.
Det är givetvis lättare sagt än gjort att hjälpa någon som inte vill ha hjälp, det vet alla. Men jag satt o dividerade med min käre mor o kom fram till att jag inte kan hjälpa när jag är exakt likadan.
Så nu är vi in this together lille bror.
Jag vet att jag sa en gång "lille bror, bli inte som jag när du blir stor" men nu vill jag nog hellre uppmana dig till att inte bli som jag var när jag var lika gammal som du. För nu på ålderns höst så har jag ändå tagit mitt förnuft till fånga o slutat vara så himla dum i huvudet.
Jag har insett att jag som är så inblandad med ungdomar måste vara det goda föredömet. Vissa gånger är det lättare än andra, men när det är svårt så hjälps vi åt.

Mina vänner är mina kryckor, de som stöder mig när det är svårt. Men familjen är ju hela kroppen, vi är alla samma kött, blod o ben och faller en så faller alla.
Därför hjälps vi åt, vi hjälper varandra- o istället för att höja rösten- så förbättrar jag mina argument.
Jag börjar med mig själv helt enkelt, det blir inte lättare- men bättre.
Börja med dig själv, så möts vi på mitten.
♥♥♥